Det jag nu har skapat i hunden är en hund som har en extrem motivation och förväntan på att få sitt föremål. Detta innebär att när jag då tränar hunden tillsammans med andra hundar på mycket nära håll, har jag en hund som trots mycket störning riktar all fokus på mig som hundförare. För att jag har föremålet.

Samtidigt ser jag till att varje gång hunden får sin vinst i form av att kampa med sitt föremål avslutas detta med att hunden får bära sitt föremål, komma in till mig som hundförare, vi kampar vidare och detta avslutas med rofas/vinst. Allt detta sker givetvis med kopplet hängande och när hunden får vinst ser jag alltid till att hålla i kopplet.

En Dobermann får aldrig lära sig att det går att springa med föremål utan att komma in till föraren. Det beror på att en Dobermann skiljer sig markant i sitt beteende att lösa problem. I jämförelse med vallhundarna som ofta kretsar kring sin förare och vill vara till lags så löser ofta en Dobermann sina problem med att springa. Detta är något som jag är väldigt noga med att blockera i ett tidigt skede.

Om hunden aldrig får chans att lära sig att det går att fly/springa så är hälften vunnet!

För är jag konsekvent med att befästa det önskvärda beteendet att hunden kommer in till mig som hundförare. Då kan jag belöna hunden positivt med kamp. Detta Kommer då leda till att jag kan lösa upp konflikter med hunden iställer för att skapa dem.

Allt det jag hittills beskrivit har en avgörande betydelse för hur hunden kommer att agera när man i ett senare skede av lydnadsutbildningen börjar ställa krav.

Det jag samtidigt skapar med att jobba hunden på det här viset är ett väldigt förtroende mellan mig som hundförare och hunden. Det gör att vi aldrig har några konflikter om föremålet och det kommer man att ha väldigt mycket nytta av senare i skyddet.

Ex. När hunden får vinst i skyddet kommer den att lättare acceptera rofas hos föraren.

När hunden har en väldigt hög motivation och arbetslust går jag vidare i utbildningen till själva dressyren. Det jag är väldigt noga med här är att jag är helt säker på att hunden kan och förstår innan jag ställer krav. Om en hund inte förstår så är det aldrig hundens fel, utan då ligger felet hos hundföraren.

All inlärning av moment sker med väldigt mycket positiv förstärkning för att i ett senare skede även bestå av kravfas. När hunden sedan kan momenten är jag väldigt noga med att träna de olika momenten i en viss följd.

Allt detta kan låta löjligt men vad det egentligen handlar om är en extrem pressition i förberedelser. Självklart skall min hund kunna ”sitt” och ”ligg” åt vilket håll som helst osv. Men när man tränar en hund och har mycket press på den händer det att hunden blockerar sig.
För att undervika detta tränar jag ex. alltid gruppen före sättandet. Skall jag köra framåtsändandet gör jag alltid minst en apportering först osv.

Detta innebär inte att jag alltid tränar hela programmet men det specifika momentet jag vill träna ser jag till att ta med avslutet från föregående moment. Allt för att hunden skall få rätt signaler och förberedelser.

Det som jag också är väldigt noga med är att tänka alla moment i poäng. För att om man är medveten om vad hundens fel och brister kostar, kan man spara väldigt många poäng genom att lägga krut på rätt saker.

Till alla er som har Dobermann finns några extra goda råd

• Låt aldrig hunden få vinst i att INTE komma in till dig som förare.
  (om detta ändå skulle ske)
• Jaga ALDRIG hunden!!!!!
• Om hunden har börjat med ett flyktbeteende måste detta blockeras.
• EN LYDIG HUND ÄR EN GLAD HUND!

Exakt hur jag tränar mina hundar och hur jag lär in de olika momenten, samt hur jag tränar pressition och hastighet kommer jag att gå in på lite senare. Men om ni har funderingar skicka gärna ett mail med frågor så svarar jag så snart jag kan. dobbetommy@live.se

Copyright Tango!