SPÅR

När man pratar om spår görs ofta en jämförelse mellan de traditionella skogsspåren och IPO-spår. Men för mig så är det att jämföra en hockeyspelare med en konståkare. Visligen åker båda skridskor men det är också den enda likheten.

För jämför man en traditionell spårhund med en IPO hund så är skillnaderna i pressition enorma. Jag vill inte påstå att den vanliga spårhunden är en dålig spårhund. De jag försöker beskriva är att den vanliga spårhunden spårar på ett naturligt sätt och så som den har blivit lärd. Medans IPO hunden spårar med en extrem pressition och doppar nosen i varje fortsteg, tar vinklar i exakt 90 grader och lämnar aldrig spårkärnan. IPO hunden spårar mer på ett inlärt, än ett naturligt sätt. Ex. Den vanliga spårhunden som tappar spårkärnan ringar in spåret ett naturligt och på så vis fäster upp på nytt. Med IPO hunden blockerar man sådana naturliga beteenden och lär helt enkelt hunden att aldrig lämna spårkärnan.

Mitt sätt att lära hunden att spåra bygger på en extrem noggrannhet och framför allt väldigt mycket tålamod.

Det är med grunderna som jag bygger noggrannheten i hela spåret. Jag börjar spåra med den unga hunden och då är det rakspår i medvind som gäller för hela slanten. I början läggs näring i nästan varje fortsteg. Det är för att lära hunden ett beteende än att lära den själva spårandet.

När hunden fått ett beteende där man tydligt ser att den doppar nosen i varje fortsteg är första steget färdigt.

Nu när hunden börjar kunna spåra ökas avståndet mellan närningen.  För att sedan övergå till att bli depåer. Allt detta för att sedan kunna gå över till nästa skede i inlärningen. Det är tempot i spåret.

I det här skedet av utbildningen av hunden ser spåren ut ungefär så här:

Spårstart, första depån efter ca.40 steg så att hunden gör ett tydligt stopp.

Ungefär 10-20 steg till nästa depå osv. Spåret består av fyra till fem depåer, avlutas med matburk (kattmat/hundmat).

Ju kortare liggtid av spåret desto mer vindburen vittring. Ju längre liggtid av spåret desto mer markbunden vittring. Under inlärningsperioden låter jag spåren ligga 1-2h.

I den här typen av spår lär jag hunden att gå i önskvärda tempot. Korrigerar hunden för hastighet och nyttjar depåerna till ro och balans. När detta är inlärt så att hunden spårar i önskvärt temp ökar jag avståndet mellan depåerna och byter ut dessa mot matburkar. 

Matburkarna används för att lära hunden att ligga och markera föremål. Till en början är alltså matburkarna föremålen.

När hunden kommer fram till en burk som jag vet ”exakt” var den ligger, kommenderar jag hunden ”ligg”. Så fort hunden ligger öppnas burken som belöning.

Detta leder i förlängningen till ett självbelönade beteende. När hunden kommer fram till en burk kommer den att lägga sig.

När burken är befäst lägger jag ett rakspår med fyra likadana föremål. Jag vet exakt var dessa ligger och när hunden spårar fram till föremålet som jag vet ”exakt” var det ligger, kommenderar jag hunden ”ligg”. Så fort hunden ligger belönar jag nu med en burk som jag haft i fickan. Så fortsätter jag genom hela spåret.

Detta var några enkla grunder som jag gör samtidigt som jag lägger väldigt mycket krut på att hunden skall lära sig spåra i spårkärnan. Dels i önskvärt tempo och oavsett vind.

De första ca.50 spåren spåras alltid i medvind. Anledningen till det är att näringen kan vara till lika stor skada som nytta. Ex. Lägger man näring i motvind lär sig hunden att spåra med hög nos (hunden vindar in näringen). 

När hunden kan spåra med låg nos och i ett långsamt tempo är hunden redo för att utvecklas till nästa fas. Nu lär jag hunden att spåra i spårkärnan med kraftig sidvind, Det naturliga för hunden när vinden kommer. från sidan är att spåra bredvid spårkärnan. Men istället för att låta hunden spåra i vindavdriften drar jag hunden istället till den sidan varifrån vinden kommer.

På den sidan finns ingen vittring och jag lär hunden på så vis söka in i kärnan.

Nu när hunden kan spåra markbundet, oavsett vind och hålla sig i spårkärnan. Då är hunden redo att gå över till vinkelarbete. Om alla grunder är lagda på rätt sätt blir nu vinkelarbetet väldigt enkelt.

Eftersom hunden aldrig fått vinst i att gå utanför spårkärnan kommer hunden gladeligen vinkla när spåret gör det.

Två meter efter vinklarna lägger jag alltid näring, dels för att hunden skall få belöning för att han har vinklat och för att samla ihop sig.

Däremot är jag väldigt noga med att aldrig lägga näring om jag har motvind på kommande sträcka. Hunden får aldrig känna näringen på nästkommande sträcka så att det är näringen som får hunden att vinkla.

Den optimala vinkelträningen blir om man istället har medvind på kommande sträcka. Det gör då att hunden inte få någon hjälp alls att lösa vinkeln. Men när hunden gör detta finner den sin belöning.

VIKTIGT ATT TÄNKA PÅ I SPÅRTRÄNINGEN

·        All inlärning skall ske i medvind.

·        Använd aldrig näring på sträckor med motvind.

·        Träna alltid på kort gräs/jord.

·        Använd alltid föremål som har samma färg som underlaget.

·        Att veta exakt var man har lagt apporterna/matburkarna.

·        Lär in grunderna i kort lina.

·        Använd näring efter svårigheter ex. hjulspår, skiftande underlag mm.

·        Spårning över diken läggs alltid näring i botten av diket så att hunden inte lär sig att hoppa över.

·        Låt aldrig hunden vinna mark bredvid spårkärnan.

·        Variera plats och underlag.

·        Ju längre spåret ligger desto bättre träning.

Om hunden skall få höga poäng på tävling krävs det att man är extremt noggrann i sitt sätt att lära in alla grunder. Framför allt att man är konsekvent i sitt sätt dressera hunden.

Copyright Tango